Jag saknar dig liksom redan... mycket. Och nu kommer jag inte att få se dig förrän på söndag eller senare liksom. Men jag vet att jag kommer klara det, jag måste klara det. För din skull. För min egna skull också för den delen.

Det enda kravet jag har var att du ska smsa med mig en massa och även om jag inte svarar på nätterna, så vill jag ha ett godnatt eller bara veta att du är hemma i stugan och sånt. Det skulle vara underbart att läsa på morgonen när man vaknar.

Nej, nu börjar jag få ont i magen bara av tanken att du kommer vara drygt 40mil ifrån mig imorgon, det gör ont. Men jag vet också att jag kommer att finnas i dina tankar, mycket, men inte hela tiden. Även om du säger det så vet jag att jag inte finns där varje sekund, för du kan inte tänka på mig när du har kul och gör andra saker liksom.

Aja, bai <3