Visst, jag är ingen bra berättare eller "författare", men jag skriver lite när jag mår dåligt, så är det bara. Ingen behöver läsa, för jag vet att den inte är bra, men när jag skrev den fick det mig att lugna ner mig.

Min berättelse:
Det var en mörk fredagskväll och hon gick sin dagliga promenad genom staden. Månen lyser starkt på den kolsvarta himlen, stjärnorna var många och dem lyser mycket svagt. När hon går på trottoaren hör hon en glasflaska gå sönder bakom henne. Hon får snabbt panik och hjärtat hoppar över ett slag. Bakom henne hör hon hur fotstegen blir tydligare och tydligare för varje sekund som går. Det dröjde bara några få sekunder innan hon känner hur ena handen på personen tar tag runt munnen på henne och känner den trasiga flaskan mot hennes hals. Hon vågar inte göra något. Han vänder henne och kollar henne i ögonen. Plötsligt släpper han flaskan och tar tag runt hennes midja. Slagen på honom blir många men inte så hårda eller användbara. Han slänger ner henne på den hårda, kalla, blöta asfalten och drar ner dragkedjan på hennes kofta och sliter av den. Sätter sig gränsle över henne. Händerna går in innanför tröjan på henne och uppför magen till brösten. Ingen verkar höra hennes desperata skrik på hjälp. Hon vet inte vad hon ska göra. Han smeker brösten med ena handen medans andra handen snabbt är innanför hennes mjukisbyxor och trosor. Än en gång så känner hon hur paniken kommer rusande innanför skinnet. Panik. Hon fortsätter att skrika, men får ingen hjälp. Dem ljusa mjukisbyxorna är nerdragna och trosorna sliter han sönder. Han knäpper snabbt upp sina jeans och kalsongerna drar han snabbt ner. Hon gör allt för att försöka komma därifrån, inget funkar. Ingen verkar se henne eller höra henne. Han gör precis allt för att få henne att ligga någorlunda stilla, men det går inte. Plötsligt så får han syn på en tillräckligt stor sten som han kastar i huvudet på henne när hon ligger där. Smällen i huvudet gör att hon svimmar av. Han fortsätter sin akt och njuter av det medans hon är medvetslös.

På lördagsmorgonen vaknar hon upp på en sekund i panik och sätter sig upp och kollar sig runt med skrämd blick. Sjuksköterskan springer fram till henne och lugnar ner henne och ger henne vatten. Hon lutar sig tillbaka och kommer ihåg vad som hände på kvällen. Det kommer att vara ett minne för livet. Aldrig kommer hon kunna känna sig lika trygg som hon gjorde innan den natten.