Löjligt, det är precis vad det är. Ju mer jag pratar med dig eller messar med dig eller skriver med dig på datorn så saknar jag dig bara mer och mer för varje gång. Men skulle jag kunna sluta med det? Nej, då skulle jag sakna dig miljoner gånger mer. Bara att jag kan höra din röst är underbart, att se dig framför mig hade varit det bästa.
Men nu är det så att jag är femtio mil ifrån dig och då får rösten räcka. Jag längtar tills på söndag kväll då jag får se dig igen.